Kan förklara hur det är för mig. Allas röster känns som färger. Alltså hör jag någon ser jag inte bokstavligen en färg, mer att jag får känslan utav det. Min egna röst är väldigt djup brun till exempel. Men det är inte som att jag faktiskt ser färgen framför mig om jag inte aktivt föreställer mig den.

#1: det du beskriver låter som detta exemplet från Cambridge dictionary:

She also experiences synesthesia, where one physical sense adds to another, in her case seeing music as color.

#2: vad intressant! Då kanske jag har det.

Någon annan som har det?

Jag har nog en liten släng av det. Inte alls så mycket men veckodagar har färger för mig. Tisdag är t.ex gul av någon anledning.

Jag har det absolut. Låtar har färger, namn har färger.
Funderar ibland på varför en viss låt till exempel har just den färgen men vet inte riktigt varför. Kan vara att man associerar från en musikvideo men är inte alltid så.

Här är en dokumentär om ett mattegeni (bla) som associerar siffror med färger och därför kan minnas hur många pi-decimaler som helst.

För mig är alla vokaler röda medan konsonanter är svarta när jag läser.
Fast det kommer nog från skolan då vi hade en läsebok som var tryckt så för att vi skulle lära oss skillnaden.

Har det till viss del, för precis som Maria har veckodagarna färg för mig. T.ex är måndag grön, onsdag vit och lördag röd.

Om jag tänker efter så har låtar också ett ljus (typ tid på dagen) väder och temperatur

Här står lite mer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi

Motsatsen (?) kanske är afantasi, att inte kunna visualisera

https://sv.wikipedia.org/wiki/Afantasi

Åh vad intressant! Låter spännande att ha visuella saker, text - bokstäver eller ord förknippade med färger. För mig är det bara ljud. Är färgerna alltid där? Om man tillexempel har undertexter på tv?

#0 För mig är det för det mesta nåt jag aktivt tänker på, en låt till exempel eller ett namn har vissa färger eller mönster men när jag gör det så är det så självklart. Var bara nåt år sen jag hörde om synestesi så visste inte ens att det var en grej.

#11: Aha så det är inte själva bokstäverna som är förknuppade utan bara ordet, hur ordet än ser ut? T ex om jag skulle skriva ett visst namn med skrivstil eller vanliga bokstäver?

#12 Jag förknippar inte så mycket med bokstäver, mer än personnamn. Och de färgerna kan ändra sig också beroende på person. Tex om jag träffar nån med ett namn jag inte har i bekantskapskretsen men ändå kan jag ha en färg till det namnet. Den kan ändras när jag träffar personen, eller snarare att det läggs till en färg.

#13: Jaha! Låter lite som hur det är för ljud med mig. Varje röst har inte enbart "en" färg utan toner och så gör stor skillnad för mig också. Också en anledning att sätta en färg på en låt kan vara ganska svårt för varje enskilda ljud - instrumentalt, röster, har sina egna färger. Sedan finns det dem som har röster som är väldigt gradient, ,kan ha många nyanser i spektrumet so to speak. Väldigt få som har blåa röster. Gröna röster har ingen, det är mekaniska ljud. Vibranta färger är oftast intensiva och/eller skarpa röster. Väldigt intressant hur olika det kan vara

Intressant det där. 🙂

Här är en tråd på Hjärnan om ämnet.

https://hjarnan.ifokus.se/discussion/1452234/synestesi

#15: Åh vad spännande, tack :)

Jag har varienten där alla bokstäver, tecken, siffor och ord har en färg. Det går inte att bortse från. Allt jag läser får "sin" färg. Det är nästan som en osynlig hinna över texten. Tex. A är blå, B är grön, och C är gul. Dock så finns det en färg som bokstäver har som jag aldrig har sätt på riktigt, som en fjärde grundfärg. Det bästa sätt jag skulle beskriva den är som färgen man ser när man stänger ögonen.
Som du frågade så har även alla undertexter färg, men det är sällan nåt jag tänker på, det är helt normalt för mig.